STORA PLÅGEN (foto: Peter von Schoultz, 2000)                     Bildsida

Till sommaren 2001 finns ännu Stora Plågen kvar ute på öppna fältet som en byggnad med mått och utseende som Holmboda, med vind men utan trapphus. Måtten är något större, den lilla kammaren har blivit till ett riktigt rum. Plågen, som det heter, lever ännu under min barndom under tidigt 1930-tal och brukas och bebos av Alfred Eklund med hustru Matilda, som blir de sista bofasta. Alfred är gammal och lider av astma och Matilda blir den som står för försörjningen i likhet med många andra torparhustrur. I minnet kan jag som liten pojke se henne för mig, böjd med risknippe på ryggen och kanske korg i handen med svamp eller ägg på väg till Kulla för försäljning, kanske på torget i Stockholm. Om där finns uthus för höns och ko eller gris, minns jag inte.

Men i huset, vet jag, finns fosterbarn, Nils Nyckel, som är äldst och Sven Bergfors, som jag är skolkamrat med i småskolan. Att Sven är en hejare på att fånga kråkungar att få en slant för är lätt att förstå liksom att jag tror att fröken har förståelse för om Sven någon gång kommer för sent.

Alfred blir sjuk och familjen lämnar stället och flyttar till Gustafslund framme vid Granbyvägen, som just blir ledigt. Året därpå dör Alfred Eklund. Så småningom får båda sin gravplats på Orkesta kyrkogård.

Torpare på Plågen före Eklunds är Karl Erik Wahlin (född 1841) med hustru Maria Josefina (född 1846) med fyra barn.

Efter Eklunds bor ingen torpare mer på Stora Plågen. Det står tomt tills en pensionerad trädgårdsmästare från söder om Stockholm under några år på 1970- och 80-talet hyr det som fritidstorpare och har kännedom om hur inte bara jorden med potatis och bär utan även allemansskogen kan fungera som en liten inkomstkälla. Erik på Plågen levererar till torget.

Vid midsommar 2001 brinner alltsammans ned, inte ens spår av grundmur finns kvar.

ALFRED EKLUND 1857 - 1934 HANS HUSTRU ANNA MATILDA 1870 - 1942