Nej, vi ger oss inte. Inte heller är vi slut. Nöjer oss inte med att bara ha kommit fram till att indelningsverkets soldattorp hamnar vid  Granby 1697 samt att  torpet Traktaten och kanske också  Holmboda är från 1600-talet eller ännu äldre.

Vi söker förklaring till det hela och fördjupar oss i studiet av odlingsexplosionen under övergången från vikingatid till medeltid. När långhuset, Finnvids hus vid Granby från 1000-talet,  som rymde såväl folk som fä, började överges för att lämna plats för hus med särskilda funktioner. Bostad, fähus, lada eller loge byggda i timmer i stället för flätverkskonstruktion.

När djurens närhet och värme byttes mot renare lukt och färre flugor och. huvudsaklig boskapsskötsel övergick till jordbruk.

Odlingsexplosionen bestod dels av en förtätning av bebyggelse och odling i de etablerade bygderna och dels av att ny bebyggelse togs upp på ut marker, som tidigare saknat bebyggelse. Torpen kommer.

I Östgötalagens  stadgar heter att "den har alltid vitsord,  som vill odla".

Ju längre norrut som i Norrland  desto friare var upptagande av fri mark.

Expansionen gällde inte bara Sverige, där vårt landskap Uppland var tidigt ute, utan även stora delar av hela Europa och under den tiden, mellan vikingatid och medeltid, fördubblas antalet byar. Befolkningsökning har alltid varit en bidragande orsak till nyodlingar, och omvänt skapade en ökad livsmedelsproduktion större möjligheter till befolkningsexplosion.

En indikator på odlingsexplosionen är ortnamnen. Under den stora omvandlingen tillkom en rad namn med efterled som  -torp, -ryd, måla och -boda. Efterledet i namnet kan också ge en ledtråd om hur nyodlingen gick till - -ryd antyder röjning, -måla antyder mätning eller uppmätt stycke, medan -boda avser nyttjat utmarksområde (Holmboda kan ses som just exempel härpå). Efterledet -torp betecknade enhet underordnad storgård och frälse (Snickartorp och Perstorp)  och var särskilt vanligt i Skåne - Staffanstorp och Perstorp.

Kohagen kan anspela på ny hägnadsteknik med "hankgärdesgårdsteknik". Måttenheter som uppkommer är bol och attung medan markland särskilt förekommer i Mälardalen och är lika med 24 tunnland och i sin tur lika med två attungar.

En vanlig självägande bonde hade ofta en gård med omkring ett halvt markland. De minsta gårdarna har haft en storlek på omkring en tredjedel av den vanliga gården.

Differensen mellan gård och torp var ofta inte stor. 

Medeltiden är ingen mörk tid, i verkligheten motsatsen till detta och i stället en ljus tid av stor utveckling. Nu kommer mängder av redskap och verktyg. Den järnskodda spaden av trä, som underlättade nyodling och dikesgrävning. Den gynnade också odlingen på de små gårdarna och torpen, som ofta saknade dragare. Plöjningsredskapet plogen och årdret - allmogesamhällets mest komplicerade redskap tillsammans med vävstolen -  kommer nu. Grepen för betydelsefull gödsling liksom den oumbärliga yxan för trädfällning och röjning.

Den för skördearbetet oumbärliga lien utvecklas från den ursprungliga skäran och parallellt härmed utvecklas räfsan från enkelskaftad, sedan över räfsa med kluvet skaft till bladräfsa och slutligen den stora bågräfsan. Trädesdrift utvecklas liksom tröskning i lada på jordgolv eller på loge med trägolv.

Medeltiden är förvisso också en stor tid -  kristendomen kommer och med den våra sockenkyrkor och landet blir så småningom Sverige.

Mycket av allt detta finns illustrerat i medeltida måleri och kan studeras i våra medeltida kyrktak samt i textil som Överhogdalstapeten. Men inte bara där utan faktiskt också i det i dagarna färdigställda stora Vallentunabroderiet, som till stor del i bild just skildrar jordbrukets utveckling under tusen år i Vallentuna kommuns alla åtta gamla kyrksocknar. Broderiet står utställt i Vallentunasalen hela sommaren 2004.

---

Torpens tid - tiden för nyodling av utmarker i Orkesta  är för länge sedan förbi.

Jordbruket ser annorlunda ut.  Åkerarealen är densamma i dag som för 100 år sedan, då den genom sjöreglering fick växa och därmed hela näringen och statarna kom att ersätta torparna, men antalet brukningsenheter med brukare och ägare är  mindre än hälften. Några anställda i jordbruket finns inte längre. Har inte funnits på länge. Men skördarna är större än någonsin även om inte alla åkrar alltid plöjs. Samtidigt som befolkningen som helhet vuxit till det dubbla på 50 år.

Ett nytt sekel. En ny tid. När ICA Lindholmen nu för andra gången på kort tid utsätts för rånförsök heter det i rikspressen  att brottet sker i Vallentuna och att rånaren jagas och grips av vallentunabor.

Bakgrunden. Mellan åren 1952 - 1971 sker ett samgående mellan Orkesta kommun och sju andra små kommuner, som tillsammans bildar Vallentuna kommun. Dessutom. Orkesta kommun är i sin tur resultatet av den kommunala lagstiftning, som genomfördes på 1860-talet med innebörd att socknen delas i en kyrklig och en borgerlig del, församlingen och  kommunen - kyrkostämma och kommunalstämma. Socknen försvinner och därmed ordet "socken"  men lever vidare som församling.

Till nu, hösten 2004, då beslut fattas om församlingens uppgående i Vallentuna församling. Skälen  är desamma som vid storkommunens bildande - resurser, ekonomi. Sker efterhand sammalunda med Orkesta hembygdsförening?

Av den gamla socknen finns i dag inte mycket kvar. Integrationen är fullständig. Rose-Marie Söderquist i Kohagen får i dag post under adress: Mörbytorpvägen 303,  186 94 Vallentuna. Postadressen Lindholmen är sedan länge borta.

Arbetet med torpinventering i Orkesta hembygdsförening slutförs hösten 2004.

Boken om Orkesta, "en liten socken under förändring",  gavs ut genom hembygdsföreningens försorg strax före år 2000 -  men slutar  med en vision om framtiden... och ännu en vision.

Hösten 2004 i november
Ann och Bertil Engstrand 

---