Om den utvändiga restaureringen av kyrkorna i
Markim, Orkesta och Frösunda år 1975.
Restaureringen 1975 gällde i första hand den i Markim och Orkesta
"anskrämliga plåt, som legat sedan 1885". Se bild 1 nedan:
Bild 1
Dessutom gällde restaureringen på alla tre kyrkorna "spån som ruttnar och ständigt måste trätjäras". Allt enligt "Sveriges kyrkor" och även enligt folkmun. Mot den bakgrunden och egna erfarenheter gick vårt arbete naturligt ut på att i första hand finna ett material som innebar en teknisk-ekonomisk lösning. Vi trodde oss finna denna med den nya rosttröga stålplåten COR-TEN, som skuren i små bitar också kommer att stå vackert emot det fogstrukna murverket i Frösunda kyrka - delar av samma helhet - organiskt och samtidigt beständigt.
Murverket i Orkesta kyrka var täckt av en några centimeter tjock fasad i spritputs med släta omfattningar och som till stora delar var "bom", sprucken och nedfallen. Knackas detta ned och ersätts av en tunn puts med kvastad yta under vilken murverket avtecknar sig och dessutom på utvalda ställen frilägges och enbart fogstrykes uppnås förutsättningar att behålla eller återskapa den medeltida karaktären - trots eller med hjälp av modern teknik. Bild 2,3,4 och 5:
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Tilläggas kan att i "Sveriges kyrkor" finns en tecknad bild från 1600 av kyrkan mot söder som väl kan tolkas som ursprungligt fogstruket murverk. Det är inte första gången kyrkan restaureras.
Förslaget togs väl emot av riksantikvarieämbetets arkitekter och uppskattades och förordades för såväl teknisk-ekonomiska som antikvarisk-estetiska kvaliteter. Ett experiment väl värt att följas upp. Mot slutet av byggnadstiden och vid förhandsbesiktning av kyrkan med länsantikvarien uttryckte denne sitt stora missnöje och krävde överputsning av alla frilagda ytor. Bild 6, 7 och 8:
Bild 6
Bild 7
Bild 8
Resultatet blev i efterhand särskilt framträdande och negativt vid fuktig väderlek.
När några medeltida kyrkor i början av 2000 gjordes till föremål för en licentiatavhandling av arkitekten Lotta Gustafsson (redovisades 2002 i utomordentligt fina skriften "Spån, puts och solbänk") ifrågasattes restaureringen i bland annat Orkesta för inslag av modern teknik och nya material. Detta trots arkitektens ansträngningar att just härmed skapa karaktär av medeltid.
Bild 9
Bild 10
Klockstapeln blev aldrig färdigställd vid denna renovering. Under de senaste tre åren (2004-2006) har församlingen ansökt om "rödtjärning". Efter noggrann prövning av Länsmuseet - varvid "rött" spårats - har positivt beslut kunnat fattas. Anvisning, upphandling och kontroll skedde likaså genom Länsmuseet, som i efterhand betecknade resultatet som olyckligt och ett beklagligt misslyckande. Detsamma gjorde församlingen, och ytterligare besiktning skall ske 2007.
Den invändiga restaureringen skedde något år senare än den utvändiga och omfattade rengöring av murverk och målning av inredning. Dessutom nattvardsbord och ny stor orgel och därmed omgestaltning av bakkyrkan till intimitet och alternativ användning. Allt skedde i nära samarbete med kyrkoherden Sven Servin. Där har i efterhand antikvariska intressen fått spela in till nackdel för vad som åsyftats från kyrkans sida, och utan samråd med arkitekt.
Bertil Engstrand, jan 2007.