Trollkungen Kampe-Trampe vill absolut ut och titta på solen, fast alla vet att troll spricker om de träffas av solens strålar. Hans dotter Fibbla är också nyfiken, men kanske klokare än sin pappa...
VÄLKOMNA till Sjumilaskogen och Mörkberget där trollen bor!

Föreställningen har tills nu spelats knappt 300 gånger och turnerat även i Norge, Finland och Danmark.

Musik: Kaj Chydenius
Libretto: Roland Cox
Regi: Camilla Tostrup

Karin Magnusson har gjort alla fina trolldockor
Lotta Magnusson den sagolika scenografin

Producent – Rie Hviid

Kaj Chydenius är finländare, Camilla Tostrup norska och Rie Hviid danska, så det är riktigt NORDISKA TROLL som ni skall få titta och lyssna på! (fast trollen sjunger på svenska, om ni undrar....)

Gunnar Birgersson, Christina Green och Mikael Kolthoff alternerar som sångare (och dockförare) i föreställningen. Jan-Erik Sandvik medverkar som musiker.

Opera med dockor:
Vi är fortfarande den enda gruppen i Sverige som arbetar med kombinationen dockor och opera på det sättet att det är sångarna själva som för dockorna - en ovanlig och spännande utmaning för en operasångare. Dockorna hjälper till att ge en fin kontakt med barnen och de flesta tycker nog att troll är ganska fascinerande varelser.

"Helgjuten trollopera" SVENSKA DAGBLADET Lördagen den 6 dec 1997

Trollopera för barn från 3 år - kan det fungera? Ja, faktiskt! Med Trollet som ville se solen har Stockholm Opera Underground gjort sin hittills mest helgjutna operaföreställning för barn i regi av Camilla Tostrup. Det är snarast en visopera där Kaj Chydenius nyskrivna musik susar av sjumilaskog, vemod och folktro. En sagoaktig bilderbokscenografi av Lotta Magnusson bläddrar fram den mörka bergsgrottan, bebodd av Karin Magnussons trubbnästa trolldockor och en eller annan spindel. Den lite underfundiga texten av Roland Cox bygger på en saga av Erik Palm ur klassiska sagosamlingen Bland tomtar och troll.

Handlingen är klart och enkelt berättad. Trollkungen Kampe-Trampe vill till varje pris se solen. För att inte spricka måste han få hårstrån till midjebältet av sin fru Raska-Vaska. Men när frun börjar bli skallig sviker han henne för en mer hårfager trolldonna.

Sagan har förstås en moralisk poäng. Det går illa för den som i sin strävan efter egen lycka glömmer ärlighet, trofasthet och äkta kärlek. Ensemblen är liten men fullt tillräcklig. Enmansorkestern Stefan Westman (vilka troll-stämningar kan inte en synt förmedla!) är samtidigt ett bistert besser-wisser-troll. Camilla Romedahl lånar ge-nom snabba karaktärsskiftningar röst till alla övriga troll, men är samtidigt hela tiden sig själv - en trygg och varm sagoberätterska i vars sällskap ingen behöver vara rädd.

KARIN HELANDER